Mikael Passares stipendium

Mikael Passare (1959–2011) var professor i matematik vid Stockholms universitet. Han hade ett stort intresse för matematikundervisning på alla nivåer och var den som tog initiativ till Kängurutävlingen i Sverige. Mikael Passares minnesfond har instiftat ett stipendium för att uppmärksamma elevers matematik­prestationer. I samband med Kängurutävlingen kommer en elev i varje tävlingsklass (Ecolier, Benjamin, Cadet och Junior) att belönas med 500 kr.

Om du har en elev som du tror skulle kunna komma ifråga för stipendiet kan du nominera denna. I nomineringen ska det finnas en motivering till varför just denna elev är värd att speciellt uppmärksammas. Det kan vara en ovanligt god prestation i tävlingen, oväntat bra resultat i relation till tidigare prestationer eller annat hos eleven som är värt att speciellt uppmärksammas. För att kunna nomineras måste eleven ha genomfört tävlingen på korrekt sätt. Det är motiveringen som kommer att ligga till grund för juryns beslut. I juryn ingår representanter från Mikael Passares minnesfond och NCM. Ett underlag att använda för nomineringen finns att hämta på ncm.gu.se/kanguru.

Mikael Passares liv och verk
Mikael Passare (1959–2011) var en lysande matematiker. Han föddes i Västerås, och redan 1976 — innan han ännu lämnat Rudbeckska skolan där med höga betyg 1978 — började han studera vid Uppsala universitet. Han doktorerade i december 1984 med Christer Kiselman som handledare. Hans doktorsavhandling handlar om flera komplexa variabler, speciellt residyteori, ett område inom matematiken som är väl utvecklat i en variabel, men notoriskt svårt i flera variabler.

De funktioner av en komplex variabel som studerats mest är de holomorfa. De är mycket glatta och snälla i de flesta punkter, men i vissa punkter uppför de sig vilt. Vid dessa punkter definierar man funktionens residy, som är ett mått på hur den påverkar linjeintegraler. Residyn mäter hur kraftigt funktionen påverkar linjeintegralen. I flera variabler blir det andra dimensioner: de singulära punkterna ersätts av ytor, längs vilka funktionen uppvisar vilda uppföranden. Det gäller alltså att kunna se i många dimensioner för att förstå hur det är när man har mer än en komplex variabel.

Mikael blev snabbt mycket känd bland matematiker i hela världen för sina viktiga och klargörande resultat rörande komplex analys och komplex geometri.

Från oktober 1994 var han professor vid Stockholms universitet, på den lärostol som en gång skapades för Sonja Kovalevsky (1850–1891) och som under drygt sju år, 1957–1964, innehafts av hans matematiske farfar Lars Hörmander (1931–2012).

Han studerade ryska redan i gymnasiet och lärde sig sedan att tala språket perfekt under ett år i Moskva 1981/82. Han var även ett år vid Stanford 1980/81, i Paris 1986/87 och i Berlin 1992/93.

Mikael handledde nio doktorander till doktorexamen; de återfinns i databasen the Mathematical Genealogy Project.

Under sina senare år studerade han tropisk geometri. Det är en ganska ny teori, där man ersätter summan x + y av två tal x och y med deras maximum, max(x,y), och deras produkt xy med deras summa, x+y. Där kan man sedan studera linjer och plan precis som i den klassiska euklidiska geometrin, men med nya egenskaper. Även de så kallade amöborna var ett stort forskningsintresse. Hans före detta doktorander fortsätter nu i hans spår.

Mikael engagerade sig starkt för matematikens utveckling i Afrika — liksom för Kängurutävligen, Matematikens hopp!

Kategorier Aktuellt
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!