Geometri är ett av de centrala områdena i matematiken och behandlar rummets struktur, form och storlek samt egenskaper hos geometriska figurer och kroppar. Skolans undervisning handlar om olika aspekter av geometri, dels rumsuppfattning, dels en mer formell geometri. Rumsuppfattning handlar om att orientera sig i rummet/omvärlden och att kunna beskriva föremåls lägen i rummet. Detta diagnostiseras i diagnosen Förberedande mätning och geometri, och även i diagnosen Skala. Den mer formella geometrin handlar inledningsvis om att känna igen och klassificera olika geometriska figurer och kroppar och att känna till viktiga egenskaper hos dessa. En hel del av detta utgår från begreppet symmetri som därför har en central plats i den grundläggande geometriundervisningen. Andra centrala begrepp inom den plana geome-trin är sidor och vinklar. Motsvarande begrepp inom rymdgeometrin är sidor (sidoytor), kanter och hörn. Terminologin är dock tvetydig. En kub har t.ex. sex sidor (sidoytor) som är begränsade av kanter. Varje sådan sida är en kvadrat som i sin tur begränsas av fyra sidor (!).

De sex kvadraternas sidor är alltså kanter till kuben. Det är viktigt att det sker en progression i undervisningen när det gäller begrepp och terminologi och att elevernas begreppsförråd utvecklas och fördjupas.

Vinklar är ett centralt begrepp inom såväl den plana geometrin som inom rymdgeometrin. Det är bl.a. med hjälp av vinklarna man kan skilja en romb från en kvadrat och avgöra att vissa parallellepipeder är rätblock. Den räta vinkeln har således en särskild betydelse.

För att utveckla elevers rumsuppfattning bör man i undervisningen låta teorin växelverka med praktiken.

Elever behöver få träna sig i att avbilda verkligheten ur olika perspektiv och låta vår tredimensionella värld representeras tvådimensionellt och vice versa.

Likaså att få ha olika kroppar till hands och undersöka dem för att så småningom kunna se och förändra olika objekt mentalt. När man arbetar med geometriska figurer och kroppar är det också viktigt att variera de exempel som presenteras för eleverna. En pyramid exempelvis ska inte alltid åskådliggöras med den pyramid som består av en kvadratisk bottenyta och fyra triangulära sidoytor. En pyramid kan även ha en femhörning till bottenyta eller en triangel. Om bottenytan är en liksidig triangel och sidoytorna liksidiga trianglar är denna pyramid även en regelbunden tetraeder. På detta sätt kan geometriska begrepp och deras samband och relationer diskuteras.

Eleverna behöver också förstå skillnad mellan att ”rita” en figur och att konstruera den med hjälp av passare och linjal. Detta tillsammans med kunskap om en del av geometrins grundläggande satser skapar möjlighet för eleverna att kunna resonera, argumentera och dra slutsatser om geometriska samband.

I kursplanens centrala innehåll nämns även Geometriska satser och formler. Det handlar då inte om formella bevis enligt Euklides, utan om att bygga upp en känsla för geometrins struktur och att uppleva de estetiska värden som geometrin kan erbjuda. En del av diagnoserna i området förutsätter att eleverna har en god taluppfattning och behärskar grundläggande aritmetik. Vidare krävs för några diagnoser att eleven också behärskar mätning och uppskattning av längd, area och volym.