Pisa-resultaten möttes av larm om ras, fiasko och nationellt nödläge. Men bakom medelvärdena döljer sig en variation som varken rubrikerna eller den skolpolitiska debatten förmår hantera, skriver skolforskaren och rektorsutbildaren Lars Svedberg.
Denna kombination av olikhetsblindhet och högt tonläge är en vanlig åkomma i samhällsdebatten – bland politiker, skolutvecklare och även vissa forskare. Den olikhetsblinde fäster gärna blicken vid lättillgängliga medelvärden som reducerar komplexa verkligheter till slagkraftiga one-liners.
Men bakom medelvärdena finns en betydande variation. I ena änden av skalan finns skolor som fungerar alldeles utmärkt. I den andra finns skolor med omfattande behov av stöd. Bakom de alarmistiska rubrikerna framträder dessutom en annan bild: svenska elever har högre närvaro, upplever bättre lärarstöd och känner större trygghet och tillhörighet i skolan än elever i OECD i genomsnitt. Den berättelsen passar dock illa när krisen redan har fått sin rubrik.