I hwarje stadsförsamling och hwarje socken på landet bör finnas minst en, helst fast, skola med wederbörligen godkänd lärare.
Så står det under §1 i folkskoleförordningen som kom år 1842, eller som den benämns i svensk författningssamling från detta år: Kungl. Maj:ts Nådiga Stadga angående folkundervisningen i Riket.