Det här är ett allvarligt problem. Gymnasiet ska förbereda eleverna för framtiden, men när vi serverar dem svar på silverfat gör vi dem en björntjänst, skriver matteläraren Setayesh Kormi Nouri, gymnasielärare i matematik.
På en vanlig mattelektion händer det gång på gång. Vi har haft en genomgång, gått igenom exempel, och nu är det dags för eleverna att räkna själva. Men det dröjer inte länge innan händer åker upp i luften:
”Jag fastnade, kan du hjälpa mig?”
”Jag fattar ingenting!”
”Kan du visa hur man gör?”
Många av mina elever förväntar sig att jag ska lösa uppgifterna åt dem. Inte att jag ska ge en ledtråd, vägleda eller uppmuntra dem att använda sina anteckningar – nej, de vill ha svaret direkt. Och om de inte får det? Då känns det hopplöst.
Men här är problemet: det är inte min uppgift att tänka åt dem.