– ämnesdidaktisk fortbildning, ”bonding” eller uppvisning?
Niklas Karlsson
De senaste åren har det blivit allt vanligare att lärare använder sin fritid till att i sociala medier dela erfarenheter och resurser, diskutera lektionsinnehåll, föra pedagogiska samtal, delta i skolpolitiska diskussioner m.m. Innehållet i delade resurser och pedagogiska samtal handlar ofta om hur teknologi och digitala lärresurser kan användas i undervisningen. I studier som jag gjort tillsammans med kollegor på GU är kritiska resonemang och problematiserande frågor är inte vanligt förekommande i de konversationer som rör pedagogiska frågor. Om kritiska samtal saknas sker det då ett lärande? Eller ägnar sig lärarna åt bondande med andra än kollegorna på skolan? Eller handlar det om att bygga upp ett namn för att göra karriär? Kan det som sker i sociala medier kallas för professionellt lärande och fortbildning?
Det är viktigt att problematisera vad det är som sker i dessa forum, men kanske framförallt att förstå hur och varför lärare använder sociala medier. En fråga jag har burit med mig i snart 10 år är om det engagemang som många lärare lägger ner kan vara en resurs för organisatörer av fortbildningsaktiveter och vilka aktörer som kan stödja det informella lärandet. Går det att stödja och bidra till kritiska och ifrågasättande dialoger om ämnesdidaktisk fortbildning i sociala medier? Med utgångspunkt i hur hashtaggar som #malyft, #mattelyftet används vill jag diskutera om det är det en outnyttjad resurs för organisationer som NCM.