Gt
Föreläsning
Karl Kronqvist
Någon frågar: - Vad är detta?
En sådan fråga har egentligen bara två svar: - ”Vet inte.” eller ”En spunk.”
Att arbeta med klassificering innebär att man frågar:
”Hur ser det ut?”, ”Vad kan man ha det till?”
Uppmärksamheten flyttas från föremålets namn till dess detaljer. Om barnet samtidigt får vrida, smaka och lukta på föremålet ökar möjligheter att säga någonting. Sinnes-
intryck öppnar för ord, meningar och klassificering.
Läroplaner för förskolan (Lpfö 98) s. 12-13:
• Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppet mätning
• En storhet är en egenskap hos ett föremål eller en företeelse som kan mätas eller beräknas. (Matematikterminologi för skolan, 1979)
Efterhand kan referensföremål fungera vid mätning. - ”Stort som ett hus, tung som sten.”
Barnen blandar naturligt in icke-matematiska storheter:
- ”Listig som en räv, tyst som en mus, stark som Pippi.”
Barn behöver upptäcka egenskaper hos matematiska storheter som längd, area, volym, massa, värde och tid.
Arbetet med matematiska storheter och klassificering underlättas genom att ha en ask för varje storhet och däri samla representanter.
• I längdlådan: pinnar och linjalstumpar, garnbitar och måttband, ramar, skor och längdhoppsresultat.
• I arealådan: kort, olika stora pappersark, bilder av bordsskivor, fotbollsplaner, och geometriska figurer.
• I kroppsvolymlådan: stenar och kulor, tärningar, klotsar, i rymdvolymlådan: burkar och mått, koppar. Badkar får tecknas små.
Karl-Åke Kronqvist, klasslärare på lågstadiet 1974. GUMA-projektet 1981-84: läromedelsoberoende matematikundervisning. Beskrivet i boken Räkna med barn 1993. Special- och svenska II-lärare 1991-98. Lärarutbildare i Malmö från 1998 i både grundutbildning och påbyggnadskurser. Ansvar för matematikdidaktik för de yngsta barnen och matematiken i specialpedagogutbildningarna. Utgett rapporten Matematik på väg - i skola och förskola. Lärarutbildningen i Malmös rapportserie 12/2003.