Allm
Föreläsning
Eva Riesbeck
Flera nationella och internationella utredningar om matematiken i skolan visar på det alltför stora utrymmet för tyst räkning i skolan (Timms, 1996; Lusten att lära, 2003; NU 2003). Samtidigt har under lång tid i skolans styrinstrument språkbruket att tala matematik betonats (LPO 9). Men vad innebär detta uttryck?
Är det att lärare ska tala om hur de ska undervisa i matematik? Är det när elever ska tala om hur de löser en problemlösningsuppgift? Är det en språklig interaktion lärare och elever emellan? Genom samtalet tror man sig ha funnit nyckeln till översättningsledet mellan matematiken och vardagen eller mellan elevers informella kunskap och den formella. Men är det samtalet och tala matematik som leder till förståelse av matematiken? I föreläsningen vill jag visa på de abstrakta begrepp som förekommer i matematiken och som måste transformeras från ett register till ett annat. Detta visas med hjälp av en semiotisk triangel. I en semiotisk triangel ser vi till innehåll, uttryck och verklighet och inom ett sociokulturellt perspektiv kan vi se till att dessa tre verkar samfällt (Vygotsky, 1986).
Att arbeta parallellt med vardagen och matematiken är ett viktigt inslag. Vi kan aldrig lära oss abstrakta begrepp direkt utan vi måste alltid få dem förankrade i verkligheten och tecknen.
Det är av stor vikt att lärare och elever beskriver matematikundervisning och lärande utifrån olika infallsvinklar.
Elever och lärare måste alltså lära sig ett nätverk av relationer i matematiken och hur transformationer går till och hur man passerar olika gränser.
Hur blir man då medveten om och delaktig i matematikens diskursiva gränser?
Eva Riesbeck är lärarutbildare och forskare i matematikdidaktik och hennes forsknings
intresse är skolmatematikens villkor för lärandet, problemlösning och elever med matematiksvårigheter. Hon arbetar även inom kompetensutveckling för lärare.