505 Matematisk dialog behöver ett poetiskt språk

Allm
Seminarium

Håkan Lennerstad
Lars Mouwitz

Matematik är abstrakt, och därför svåråtkomligt. Matematikens hemligheter gömmer sig långt in i djupa grottor. Hur kan elever och lärare locka dem ut i ljuset, så man kan möta dem och förstå dem? I vilket ljus kan man se och känna på matematikens idéer?

Vi vill beskriva ett ljus som matematisk dialog mellan verksamma elever och lärare kan ge - reflektion. Sådan reflektion bygger naturligt på erfarenheter av räknande och tänkande som de verksamma har bakom sig. En grund är att de inblandade försöker kommunicera hur de kände och tänkte under räknandet i sina egna ord. Men sådan reflektion kan ändå vara svår att få igång, för vilket språk kan man använda? Finns det något? Om svaret är nej finns bara tystnad. Då dör alla försök till samtal.

Metaforen har en lång historia i humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Men i matematik är dess tradition svag. Detta trots att metaforer är ett av få verktyg för att få tag på abstrakta betydelser. Vi menar att om ett ämne är abstrakt behöver dess dialog desto mer poesi. Om vi tillåter ett fritt, metaforrikt och poetiskt språk vid matematiska dialoger, och bygger vidare på det, så bygger vi upp ett språk.

Barn tar gärna upp konkreta bilder, som kan ses som en form av poesi. De kan vara början till ett metaforrikt språk. Låt oss bejaka och bygga vidare på det, låt oss vara djärva med våra bilder. Det utesluter inte stringens. Matematik har flera olika aspekter som behöver odlas.

Vi menar att matematikens största problem är att det språk som idag finns tillgängligt för matematisk dialog är alltför fattigt. Då uteblir dialogen, och idéerna stannar kvar långt in i grottornas mörker, osedda av barns blickar.

Håkan Lennerstad har en mångårig verksamhet bl.a. om matematikens språkligheter och om matematiska dialoger.
Lars Mouwitz har doktorerat på temat matematik och bildning.

Klicka här för full dokumentation

Hem