Skolverket har nu arbetat med det särskilda utvecklingsuppdraget, utvecklingsdialogen, i cirka ett år. 60 kommuner har, i samverkan med verkets personal, försökt att analysera sin verksamhet och dess resultat för att få ökad måluppfyllelse i förskola och skola. I flertalet av dessa kommuner har åtgärdsplaner skrivits och överenskommelser slutits som syftar till mätbara och varaktiga resultatförbättringar för eleverna.

För att utvecklingsdialogen skall göra avsedd verkan krävs vissa grundläggande förutsättningar. Skolan måste vara beredd att kritiskt granska sina resultat. Det handlar inte i första hand om att hitta förklaringar till att det ser ut som det gör – den konsten har vi varit duktiga på länge – det gäller att våga ställa sig närgångna frågor varför det ser ut som det gör – hos oss. Trovärdiga svar på sådana frågor är mycket viktiga pusselbitar på vägen mot ökad måluppfyllelse. Dialogens inledning handlar därför om att tillsammans, och i positiv anda, hitta dessa pusselbitar för att kunna ta nästa steg och sätta in adekvata åtgärder.

Framgången vid all lokal skolutveckling beror av om vi lyckats formulera problemen på ett tydligt sätt. Så är det också vid våra utvecklingsdialoger. En tydlig bild av problemen hjälper oss att hitta bra åtgärder. Många gånger kan vi hitta flera vägar som kan leda till samma mål. Vi förespråkar då lösningar som innebär att de verksammas och de egna resurspersonernas kompetens aktiveras så att de får ta huvudansvaret för utvecklingsarbetet före snabbare lösningar som att ta in "konsulter" utifrån. Skälen är ganska givna. Vi vill åstadkomma varaktig förbättring. Då gäller det att ta vara på kunskapsuppbyggnad och utveckling inom personalgruppen med egna resurser som motorer – annars är risken stor att insatserna blir konstgjord andning.

Kommuner och skolor har ett starkt behov av kontakter och diskussioner från "kritiska vänner". Kommunaliseringen har inneburit en ökad frihet för huvudmännen att hitta egna lösningar i verksamheten, men verkar samtidigt ha gett ökad isolering på verksamhetsnivån som ger sämre förutsättningar att finna de goda exemplen. Den ekonomiska åtstramningen har verkat hämmande på utvecklingsarbetet och en allmän misströstan märks på skolor och bland lärare.

Lärare, rektorer och kommunpolitiker vill ha kontakter med andra kommuner och skolor. Ett led i utvecklingsdialogen är att stimulera till nätverksbyggande, alliansskapande och att främja långsiktiga utbyten mellan kommuner.

Baskunnande i matematik är ett prioriterat område i utvecklingsdialogen. Alla elever skall ges möjligheter att utveckla intresse för matematik och tilltro till sitt eget tänkande och därigenom lära sig behärska de grundläggande färdigheterna och få en medborgerlig kompetens som ger tillräcklig förmåga att klara vardagslivets matematik. Tyvärr har inte alla nått till denna nivå. För att få bättre resultat krävs att matematikundervisningen förnyas, att elevernas framsteg följs upp och dokumenteras och att barnen får möta matematiken tidigare än idag och framför allt behöver de få uppleva att matematik är roligt. För att nå målen tror jag att den svenska lärarkåren på ett mer systematiskt sätt än hittills måste få möjlighet att delta i kvalificerad och långsiktig kompetensutveckling.

Expertgruppen i matematik har tillsatts av Skolverket med uppgift att stödja utvecklingsdialogen med särskilt ansvar för matematikområdet. I den har vi kommit fram till att de traditionella kompetensutvecklingskanalerna inte ensamma räcker till för att möta och mätta de stora behoven. Vår idé är att skapa en flexibel nätverksstruktur med nationell täckning som är uppbyggd på tre nivåer, en kommunal nivå, en regional och en nationell nivå. Vår tanke är att detta nätverk skall fyllas av intresserade och utvecklingsinriktade personer med särskilt intresse för att utveckla elevernas lärande i matematik. Resurspersonerna skall ha någon form av legitimitet eller åtminstone förväntas ha förmågan att skapa sig legitimitet på den nivå där man deltar. Som nätverksmedlem skall man vara beredd att periodvis ge av sin tid och sitt kunnande till stöd för utveckling av matematikundervisningen.

Expertgruppens uppfattning är att tillkomsten av ett nätverk med huvuduppgift att ta ansvar för en utveckling av matematikundervisningen är ett framgångskoncept. Det bygger på frivillighet, engagemang och långsiktighet och dessa grundbultar skall vara nätverkets styrka.

Ett nätverk behöver en motor, med personer som tar initiativ till nya utvecklingsinsatser och som kan samordna resurserna. NCM är berett att axla detta ansvar. NCM ser också nätverket som en möjlighet att nå ut med den kunskap om matematikundervisning och elevers lärande i matematik som successivt byggs upp inom centret.
Den första kompetensutvecklingsinsatsen som vi tänker kanalisera genom nätverket är "Matematik från början" inklusive Skolverkets analysschema i matematik. Denna satsning riktar sig i första hand till förskolans personal och grundskolans lärare för de tidigare åldrarna. Är du nyfiken på denna satsning eller på nätverket som sådant? Kontakta NCM, Göteborgs universitet eller PRIM-gruppen, Lärarhögskolan i Stockholm . Du kanske själv vill medverka i nätverket och ta initiativ till att den kommun där du verkar skall delta? Kontakta även i detta fall NCM eller PRIM-gruppen för att få råd och stöd.

Som kommun- och dialogansvarigt undervisningsråd på Skolverket ser jag stora utvecklingsmöjligheter när detta nätverk växt sig starkt med förankring i hela landet. Våra möten med kommunerna visar – som jag tidigare nämnde – att de kommunala företrädarna gärna vill ha kontakter med andra kommuner och skolor. Ofta efterfrågas resurspersoner från andra kommuner som är välbekanta med verkligheten i våra klassrum. Ett nätverk av den typ som här har beskrivits kan komma att mångdubbla antalet resurspersoner och på sikt vitalisera kompetensutvecklingen i matematik för lång tid framöver.